Påståendet har cirkulerat i branschpressen sedan i våras, och det lyder ungefär så här:
”Från och med den 2 augusti 2026 klassas analys av kundens känslor under ett telefonsamtal som högrisk enligt AI-förordningen. Då följer krav på bedömning av överensstämmelse, mänsklig tillsyn, loggning och konsekvensbedömning avseende grundläggande rättigheter – och sanktionsavgifter på upp till 15 miljoner euro eller tre procent av den globala omsättningen.”
Datumet kom och gick för fyra veckor sedan. Ingenting hände. Slutsatsen de flesta drog av det – att faran är över – är den enda slutsats som är fel.
Varför påståendet fastnade
För att det var rätt när det skrevs.
AI-förordningens ursprungliga kalender satte just den 2 augusti 2026 som det datum då skyldigheterna för högrisksystem enligt bilaga III började gälla. Känsloigenkänning finns med där. Fackpressen skrev om det under hela våren, med nedräkning och allt, och innehållet var korrekt återgivet.
Sedan kom Digital Omnibus on AI – förordning (EU) 2026/1744 – publicerad i Europeiska unionens officiella tidning den 24 juli och i kraft från den 27 juli 2026. Fem dagar före fristen. Den flyttade skyldigheterna i förordningens kapitel III till den 2 december 2027 för fristående system enligt bilaga III, och till den 2 augusti 2028 för system som ingår som säkerhetskomponent i en produkt.
Ändringen omtalades mestadels som en teknikalitet, mitt i semestertiderna. Artiklarna från i våras uppdaterades aldrig. De ligger kvar, med fel datum och rätt innehåll, och det är dem folk har läst.
Tre datum, och bara det ena flyttades
De är värda att hålla isär. De binder olika parter, och de har helt olika status just nu.
Högriskskyldigheterna: uppskjutna. Bedömning av överensstämmelse, riskhanteringssystem, loggning, mänsklig tillsyn, registrering. Gäller från den 2 december 2027 för fristående system. Uppskovet omfattar kapitel III och ingenting annat.
Informationsplikten: inte uppskjuten. Artikel 50.3 ålägger den som tar ett system för känsloigenkänning i bruk att informera dem som exponeras för det. Skyldigheten har gällt sedan den 2 augusti 2026 och rördes inte av Omnibus. Den ligger på verksamheten som använder systemet, inte på leverantören som bygger det – till skillnad från märkningsplikten för syntetiskt ljud, som är leverantörens.
Förbudet: ett och ett halvt år gammalt. Artikel 5.1 f förbjuder känsloigenkänning på arbetsplatsen och i utbildningsinstitutioner. Förbudet har varit tillämpligt sedan den 2 februari 2025. Undantaget för medicinska eller säkerhetsmässiga ändamål är snävt – det täcker exempelvis trötthetsövervakning av förare, inte allmän registrering av hur en anställd låter. Sanktionsnivån är den högsta i hela förordningen: upp till 35 miljoner euro eller sju procent av den globala omsättningen.
I Sverige gäller förordningen direkt. Det krävs ingen svensk lag för att de tre datumen ska få verkan, och därför är det precis de som står ovan. Så är det inte i hela Norden: i EES-länderna är tidpunkten då varje enskilt krav binder inte nödvändigtvis densamma som i EU.
