Den 1 september lanserade Meta talmodellen Muse Voice Transcribe. Två dagar senare kom Microsoft med MAI-Transcribe-2. Båda kom med siffror att visa upp: Meta uppger 3,1 procent ordfelfrekvens och en förstaplats på Artificial Analysis lista över strömmande taligenkänning, medan Microsoft uppger 5,2 procent genomsnittlig ordfelfrekvens på FLEURS över 60 språk och en andraplats på samma aktörs lista över ordfelfrekvens.
Siffrorna är inte påhittade, och modellerna är inte ointressanta. Frågan är vad siffrorna är mätta på – och om den mätningen säger något om ert kundnummer.
Vad ett genomsnitt över 60 språk är mätt på
FLEURS är en utvärderingsmängd byggd på översättningsmängden FLoRes-101: meningar hämtade från Wikipedia, upplästa av människor, omkring tolv timmars ljud per språk, samplade i 16 kilohertz.
Läs den beskrivningen en gång till, för varje led i den är ett avstånd till er telefon.
Det är uppläst text, inte spontant tal. Ingen ändrar sig mitt i en mening, ingen avbryter, ingen säger ”öh, nej, vänta – det var i fjol”. Det är Wikipedia-prosa, inte ”hej, jag ringer om fakturan som kom i går”. Och det är 16 kilohertz, medan ett vanligt telefonsamtal bär omkring 300 till 3 400 hertz och slänger bort både toppen och botten av rösten på vägen in.
Här är det värt att vara precis, för bandbredden är inte given. Threll.ai levererar telefoni över SIP-trunk hos Telenor, och samtalet går i HD Voice på 16 kilohertz där telefonen och nätet i andra änden stöder det. Då är utvärderingsmängdens samplingsfrekvens inget avstånd i sig. Förutsättningen är bara att stödet finns hela vägen – faller ett enda led tillbaka till smalband är det smalband resten av samtalet. Poängen står därför oavsett: ni kan inte anta vilken av de två ett givet samtal gick i, och det är just därför mätningen måste göras på era egna samtal.
Ett genomsnitt över 60 språk döljer dessutom varje enskilt av dem. Meta uppger att Muse är tränad på över 70 språk, och att 25 av dem är noggrant verifierade inför lanseringen. Vilka 25 är en rimlig fråga att ställa till en leverantör. För en svensk köpare betyder svaret betydligt mer än förstaplatsen.
Forskningen som kom tre veckor före lanseringarna
Den 20 augusti publicerade Lebryk och medförfattare en preliminär forskningsartikel med titeln ”Towards Quantifying Benchmark Optimization in ASR Models”, följd dagen efter av en artikel från Hume AI-författare på Hugging Face. Frågan de ställer är obehagligt enkel: transkriberar en talmodell alltid det ljud den faktiskt får in, eller kan den ibland återge en referenstext som den känner sedan tidigare?
De testade elva mycket använda öppna talmodeller med tre typer av prov:
- Ljudet och facit är oense. Ljudet är ändrat så att det inte längre stämmer med den referenstext utvärderingsmängden använder.
- Delar av ljudet är borttagna. Siffror och namn är maskerade bort, så att underlaget för att skriva dem inte finns i signalen alls.
- Flera stavningar är möjliga. Provet ser vad modellen gör där ortografin kunde ha gått två vägar.
Fyndet från det andra provet är det som betyder något här. I försöket på LibriSpeech, där siffror var maskerade bort från ljudet, återskapade flera av de modeller som presterar bäst på listorna det bortmaskerade talet i omkring 30 till 40 procent av fallen. Effekten var genomgående svagare på ljud som var insamlat nyligen.
Två preciseringar, eftersom de spelar roll: studien testade varken Muse eller MAI-Transcribe-2, och den motsäger ingen av lanseringspåståendena. Den säger något om instrumentet, inte om de två nya modellerna.





